13 juli 2012/Fredagen den 13:de Jag gillar inte att vara instängd. I går förklarade jag högljutt för Agneta och Sten att det där med stängd bur på natten är egentligen ingenting för mig. Men självklart är det bättre än de elchocker jag kan få om jag leker elektriker mitt i natten. I morse när jag vaknade var det fredagen den 13. Inget regn. Bara fin soluppgång över sjön. Lite före fem. Agneta såg inte pigg ut. Hon var så trött att efter promenaden i morgondaggen, fick jag sova bredvid henne i gästrummet! Vi sov till halv tio! Tänk, jag blev alldeles lugn och fin när jag fick ligga i gästsängen. Måste vara en mycket bra och ergonomisk madrass där. Sedan var det det vanliga. Leverpastejsök runt stolsben. Sten gjorde det svårt för mig, men man har väl en excellent nos! Jag hittade minsann bitarna trots att han lagt dem på nya ställen. I kökshörnen och bakom bordet. Om jag fick välja, skulle jag hålla på med ”sök” hela dagen. Men det får jag inte. Vi hade inga besök i dag. Sten och Agneta turades om att klippa gräs och slå med lie. Hos oss fanns det en miljon lupiner innan Agneta gått bananas på dem. Nu har jag inte lika många blomkorgar att nafsa på. Fattar inte varför de måste bort. De var ju jätteroliga. Ett par koppelpromenader har vi hunnit med. När vi går mot skogen, är det roligt. När vi går mot stora vägen, är det oroligt. Har jag sagt att det bor tre jättestora blandrashundar i huset närmast vägen? En heter Athena och är enorm. Ser ut som en blandning mellan Rottweiler och Dobermannpinscher. Den andre är en hane som tycker valpar är äckliga, Det sade hans husse i alla fall. Jag vill hälsa, men matten och hussen där är inte helt övertygade att det är en bra idé, så vi avvaktar. Den tredje är bara där ibland. Stor är den i alla fall. Väldig. Vid sjön ligger teatern, så där kan man få hälsa på obekantingar. Nya varje dag. Finklädda så man ska inte hoppa. I dag badade Agneta och Sten i omgångar. När Agneta badade, passade jag på att bada fötterna och baja utanför serveringen. Genant nog hade vi glömt bajspåsar. Sten frågade på restaurangen, men de hade inga, så det var bara att gå hem och hämta. Annars krafsade jag runt vid sjökanten. Hittade en extremt spännande hög som doftade jabbidabbi. Sprang lite fram och tillbaka. En sådan där dag när man gör både det ena och det andra har det varit, fast när man ska berätta vad man gjort, är det inget som sticker ut. En vanlig dag helt enkelt. Jo, förresten, jag piper inte lika mycket när Agneta är på övervåningen och skriver. Det beror mest på att jag stötte till kompostgallret lite hårt och när det ramlade lät det inget trevligt. Så nu går jag och lägger mig istället. Sten är ju kvar här nere.