perroninka.blogg.se

Om att bli med hund.

Gott nytt år. 2014 blir ett bra år.

Kategori: Allmänt

Nu är det 2014 och till våren blir jag två år. Under hösten har jag gjort både det ena och det andra. Men Agneta har haft fullt upp med annat och inte tagit sig tid att notera mina med - och motgångar. Hur som helst har jag gjort framsteg i spårskogen. Lärt mig leta på Agneta när hon knallat hit och dit. Och gömt sig.
Jag har också gått kurser. I rallylydnad och spår och specialsök. Detta ska in på min meritlista. Jag är snabb. Har lätt att fatta och är extremt otålig. På gott och ont. Kutar snabbt genom alla skyltar. Alldeles för snabbt. Hon som håller i snöret fattar inte tillräckligt snabbt. Snabbt, snabbt och snabbt. Tre på raken. Snyggt i koppel kan jag inte gå. Där har Agneta misslyckats kapitalt. Hennes vänsterarm har tagit stryk och nu börjar hon misströsta. Två dagar i veckan är jag på JR-hunddagis i Örebro. Där umgås jag med ett gäng trevliga jyckar. Hemma tränar jag uppletande och kan skilja på om det sägs: "Sök!" eller "Sök socka!". Jag är BÄST!
Grannarna skäller jag ut. Mindre nu är tidigare. Men om grannens lånehund står utanför dörren när jag ska ut, hojtar jag rejält. Man vet ju aldrig. Han kanske tänker göra intrång. I slutet av förra året jagade jag älg. Det var en upplevelse. En skön sådan. Agneta var inte av samma åsikt. Hon tyckte att den ynka halvtimma jag var borta, kändes som en halv dag. Konsig tidsuppfattning den människan har. Hur som helst kom jag inte hem med någon älgstek. Bara magen full med kvistar och barr. Tovar fortfarande.
Här softar jag på favvoplatsen. Tjing och pling från Ninka

Snart födelsedag

Kategori: Allmänt

26 april 2013 Snart fyller jag ett år. Jag är relativt nyrakad och har börjat sova i Sten och Agnetas säng. De har accepterat det av den enkla anledningen att jag sover längre på morgnarna då. Schysst madrass och varmt och gott.
Nu är det vår och varje gång jag fått en promenad, tvättar jag fötterna i badkaret. Jag kan hoppa både i- och ur. För ett tag sedan bytte jag dagis. Det nya ligger bara ett stenkast hemifrån. Mina nya rumskompisar består av perrosar, lagottisar och en annan jycke som jag inte minns vad det är för ras just nu. Bara grabbar. Jag äger och talar om var skåpet ska stå.
Vi tränar sitt och ligg och lite av varje. När jag och Sten och Agneta är själva, då gör jag som de vill. Jag kan gå på bakbenen ett helt varv. Dansa alltså. Sitta still i köket och vänta medan det läggs sökbana i lägenheten. Komma på inkallning. Vinka och fixa. Vad gör man inte för att få godis?
Jag kan prata. Allt från pip till skall. Och däremellan flera olika läten som betyder "rastnödig", "rastlös", "sätt fart", och ett dovt pratigt ljud som jag tar till när inget annat hjälper. Låter förresten precis som när det pratas här hemma. Fast med bara vokaler.
När vi tränar på kursen, gör jag inte som Agneta vill. Då passar jag på att snyggmorra, blänga och tugga koppel. Även på landet har snön smält. Min boll har jag grävt fram. Såg till att det blev lite lattjolajban. Fick fart på Sten och Agneta.
Vink från NInk

"Löper", säger Sten och Agneta

Kategori: Allmänt




I dag blir jag och mina kullsyskon nio månader. Och jag löper sen en vecka tillbaka. Lite olägligt kom det. Agneta och Sten drunknar i sina skrivbord.

Hunddagiset slår igen dörren när man löper. Konstig ordning. Jag som precis börjat samboa med en trevlig schnauzerhanne.

Agneta har influensa och snarkar som en hel blåsorkester på nätterna. Därför väcker jag Sten mellan 03.00-04.00, när hon väsnas som mest. Då vill jag bara UT! Vem klarar hennes decibel? Inte jag i alla fall.

I parken går många snygga hundar, men jag får inte hälsa på en enda just nu. ”Löper”, säger Sten och Agneta, och hanhundsägarna backar snabbt som blixten.


I helgen skällde jag på minsta ljud i lägenheten. Var ju tvungen. Agneta låg i sängen och kunde inte vakta själv. Grannen under tyckte inte han behövde mitt vakt. Han vet inte sitt eget bästa. Efter att grannen sagt att jag larmar lite väl, har jag fått restriktioner. Mer instängt igen, om man säger så.

Agneta har gått in på Hemnet och sökt mer lantligt boende. Hon gör så ibland.

Själv har jag inga bekymmer med att bo som jag gör. Det är väl bara att lära grannarna att ”Så gör djur”. Eller?

Tass, tass från Ninka
p.s. Bilderna är kanske inte de bästa, men de är dasgfärska d.s.