Alltså. I går var det julgransplundring. Jag gick in i granen och kom ut med alla barr i pälsen. Agneta och Sten tog bort hela trädet. Monterade ner det i småbitar.
I kväll, när det var tv-mys, saknade jag granen. Skällde och skällde. Men den kom inte tillbaka. Skällde gjorde jag också på lampan i trapphuset. Den har funnits där jämt. Men nu tycker jag att den är läskig.
På måndag börjar jag hunddagis. Det var oplanerat, men Agneta säger att hon fått mer jobb än hon vill ha, men mindre än hon behöver. Konstigt. Jag tror hon menar att hon hellre promenerar med mig i Stadsparken och tänker på ditten och datten som hon kan ha användning av. Sådant är trevligt, säger hon, men man blir inte speciellt rik av det.
Och hunddagis blir det två dagar i veckan. I ett stort hus med jordbruksverkets alla mått på rätt ställe. Massa kubik för varje hund. Första vecka ska jag vara där varje dag. Det blir skoj! Agneta är av annan åsikt. Hon tror inte att hundmänniskor med kunskap och erfarenhet förstår sig på en så komplicerad tjej som hon anser att jag är.
LOL, jag säger bara LOL.
Berättar hur det gått. Om en vecka eller två, tills dess:
Dubbel tass på er
Ninka
I dag var det Perroträff i ridhuset i Kvinnersta. Alla var där. Alla femton. Brun och beige och svart och vit. Sixten och jag åt hästskit. Nacho med tror jag.
Vi fick prova rallylydnad. Kul!
Träna att gå i utställningsring. Kul! Bäst var det när jag fick busa med Agneta och tugga i kopplet. Inga problem med garnityrvisning i dag. Varierar mina test av Agnetas tålamod. Hon ska härdas.
I tre timmar höll vi på. Lekte och tränade, hoppade och busade. Som vanligt lekte jag mest med Sixten och Nacho. Man är väl familjekär.
Agneta plåtade ingenting. När vi kommit hem och jag duschat av mig tre kilo hästdynga och manegeunderlag, slocknade jag knall och fall. Beviset ser ni ovan.
Ninka
I dag är det vilodag. Blev lite mycket i går. Uppe innan tuppen. Kom tre timmar tidigare till utställningen än jag behövt.
Jag, Sten och Agneta är nybörjare. Tur det. Annars hade det som hände blivit pinigt. I tur och ordning hände detta:
Jag åkte bil längre än jag gjort tidigare. Lydde blint de gånger vi rastade och jag fick kommandot: "Kissa".
Hade ingen lust att sitta i våt bur. Love bor i Göteborg, så vi sov där. Första gången jag hoppat upp i Sten och Agnetas korg. Mjukt och skönt! 06.30 spelade Agnetas telefon "Nettie Moore" av Bob Dylan. Det betyder att man ska vakna. Hon har bytt till den, för den förra lät som en dörrklocka. Gissa vad jag gör när det låter som en sådan?
Lagottofolket hade paxat alla bra platser i ring 21. Redan då borde vi fattat att vi skull få v-ä-n-t-a. Men vi gjorde läger mot väggen och häckade där tills det var Perrotime.
Fyra andra tikar förutom jag skulle springa kors och tvärs och visa våra snygga ben. Som tur var, hade jag fått låna ett utställningskoppel av Annelie. Hade shoppat ett s-t-r-y-p för att expediten i butiken sade att det skulle vara det. Varken jag eller Agneta tyckte det verkade klokt. Men orutinerade som vi är, handlade vi ett svart snöre med ring för dyra pengar. Får hitta på något att använda det till. Gardinomhänge kanske?
När vi ställde upp oss, var det bara jag som hade huvudet vänt åt ett annat håll. Visade min bästa sida.
Domaren ville känna och titta mig i munnen. Jag hade en annan åsikt.
Agneta svettades i sin angoratröja och domaren försökte och försökte.
Jag hade ingen lust med någon garnityrinspektion.
Domaren gav upp. Sedan fick vi springa ett par varv till. Därefter blev vi oplacerade.
Rosett blev det ingen. Fast när jag fick veta vad det stod i domarutlåtandet, svävade små guldglänsande rosetter som en gloria runt mitt vackra huvud.
Love from Ninka
p.s. I´ll be Back d.s.
