I dag är det vilodag. Blev lite mycket i går. Uppe innan tuppen. Kom tre timmar tidigare till utställningen än jag behövt.

Jag, Sten och Agneta är nybörjare. Tur det. Annars hade det som hände blivit pinigt. I tur och ordning hände detta: Jag åkte bil längre än jag gjort tidigare. Lydde blint de gånger vi rastade och jag fick kommandot: "Kissa". Hade ingen lust att sitta i våt bur. Love bor i Göteborg, så vi sov där. Första gången jag hoppat upp i Sten och Agnetas korg. Mjukt och skönt! 06.30 spelade Agnetas telefon "Nettie Moore" av Bob Dylan. Det betyder att man ska vakna. Hon har bytt till den, för den förra lät som en dörrklocka. Gissa vad jag gör när det låter som en sådan? Lagottofolket hade paxat alla bra platser i ring 21. Redan då borde vi fattat att vi skull få v-ä-n-t-a. Men vi gjorde läger mot väggen och häckade där tills det var Perrotime. Fyra andra tikar förutom jag skulle springa kors och tvärs och visa våra snygga ben. Som tur var, hade jag fått låna ett utställningskoppel av Annelie. Hade shoppat ett s-t-r-y-p för att expediten i butiken sade att det skulle vara det. Varken jag eller Agneta tyckte det verkade klokt. Men orutinerade som vi är, handlade vi ett svart snöre med ring för dyra pengar. Får hitta på något att använda det till. Gardinomhänge kanske?

När vi ställde upp oss, var det bara jag som hade huvudet vänt åt ett annat håll. Visade min bästa sida. Domaren ville känna och titta mig i munnen. Jag hade en annan åsikt.

Agneta svettades i sin angoratröja och domaren försökte och försökte.

Jag hade ingen lust med någon garnityrinspektion.

Domaren gav upp. Sedan fick vi springa ett par varv till. Därefter blev vi oplacerade.

Rosett blev det ingen. Fast när jag fick veta vad det stod i domarutlåtandet, svävade små guldglänsande rosetter som en gloria runt mitt vackra huvud. Love from Ninka p.s. I´ll be Back d.s.