Träffar min ursprungskull och har kul!

19 maj 2013 H-kullträff Det finns söndagar och så finns det söndagar. Den här söndagen var en speciell en. Vi åkte bil och stannade någonstans i Enköpingstrakten. På ett näs. Med sjöutsikt. En av brorsorna – Sancho – har sin människokull där. Fina grejor. Massor av mark att kuta runt på och en megastor sjö. Först fick vi inspektera Sanchos hundkoja. Som inte gick av för hackor. Egen tasstvätt hade han. Blev lite avis, eftersom jag måste studsa upp och ner i ett badkar, varje gång jag sprättat loss i grus och lera. (Numer undslipper jag en lätt suck, hoppar i, får fötterna tvättade, och hoppar ur. Slipper således allt tjat och det eviga ”Hopp, hopp!”.) När vi bekantat oss med varandra, kom urmattarna Ulrika och Elina. Gissa om vi pep och tjoade. Precis som vanligt när de kommer. Minne som hundar har vi, förstår ni.

Sedan gick vi till megasjön och badade. Värst och mest badade Nilla. Bomben från bryggan gånger tusen. Gång på gång. Impressing.

Jag tyckte det räckte upp till magen. Agneta försökte med favoritbadbenet. Nilla fick hämta. Och så var det med det. Nilla åkte tidigt och det var synd, för brorsorna blev överdrivet intresserade av mig. Ulrika och Agneta fick gå emellan och till sist var det bara att hoppa in i bilburen. Varför ska killar vara så PÅ? Förr lekte vi ju bara, men nu alltså. Blä.

Sancho fattade tycke för mig, trots att han är min bror. Tyckte väl lite synd om mig ensam som jag var i buren.

Vink och blink från Nink.