26 april 2013
Snart fyller jag ett år. Jag är relativt nyrakad och har börjat sova i Sten och Agnetas säng. De har accepterat det av den enkla anledningen att jag sover längre på morgnarna då. Schysst madrass och varmt och gott.
Nu är det vår och varje gång jag fått en promenad, tvättar jag fötterna i badkaret. Jag kan hoppa både i- och ur.
För ett tag sedan bytte jag dagis. Det nya ligger bara ett stenkast hemifrån. Mina nya rumskompisar består av perrosar, lagottisar och en annan jycke som jag inte minns vad det är för ras just nu. Bara grabbar. Jag äger och talar om var skåpet ska stå.
Vi tränar sitt och ligg och lite av varje. När jag och Sten och Agneta är själva, då gör jag som de vill. Jag kan gå på bakbenen ett helt varv. Dansa alltså. Sitta still i köket och vänta medan det läggs sökbana i lägenheten. Komma på inkallning. Vinka och fixa. Vad gör man inte för att få godis?
Jag kan prata. Allt från pip till skall. Och däremellan flera olika läten som betyder "rastnödig", "rastlös", "sätt fart", och ett dovt pratigt ljud som jag tar till när inget annat hjälper. Låter förresten precis som när det pratas här hemma. Fast med bara vokaler.
När vi tränar på kursen, gör jag inte som Agneta vill. Då passar jag på att snyggmorra, blänga och tugga koppel.
Även på landet har snön smält. Min boll har jag grävt fram. Såg till att det blev lite lattjolajban. Fick fart på Sten och Agneta.
