perroninka.blogg.se

I dag blir jag och mina kullsyskon nio månader. Och jag löper sen en vecka tillbaka. Lite olägligt kom det. Agneta och Sten drunknar i sina skrivbord.

Hunddagiset slår igen dörren när man löper. Konstig ordning. Jag som precis börjat samboa med en trevlig schnauzerhanne.

Agneta har influensa och snarkar som en hel blåsorkester på nätterna. Därför väcker jag Sten mellan 03.00-04.00, när hon väsnas som mest. Då vill jag bara UT! Vem klarar hennes decibel? Inte jag i alla fall.

I parken går många snygga hundar, men jag får inte hälsa på en enda just nu. ”Löper”, säger Sten och Agneta, och hanhundsägarna backar snabbt som blixten.


I helgen skällde jag på minsta ljud i lägenheten. Var ju tvungen. Agneta låg i sängen och kunde inte vakta själv. Grannen under tyckte inte han behövde mitt vakt. Han vet inte sitt eget bästa. Efter att grannen sagt att jag larmar lite väl, har jag fått restriktioner. Mer instängt igen, om man säger så.

Agneta har gått in på Hemnet och sökt mer lantligt boende. Hon gör så ibland.

Själv har jag inga bekymmer med att bo som jag gör. Det är väl bara att lära grannarna att ”Så gör djur”. Eller?

Tass, tass från Ninka
p.s. Bilderna är kanske inte de bästa, men de är dasgfärska d.s.

4 december 2012

Jag är med Agneta i huset på landet. Grannen som tittar till det, tyckte det var bäst att vi åkte ut och eldade. Tur vi kom. Huset hade bara 0 grader. Någon hade ställt in något viktigt fel. Ojojoj.

Titt som tätt försvinner Agneta ner i underjorden. När hon kommer upp luktar hon eld och rök. Jag får sitta i farstun och spana ner i källartrappen genom ett kompostgaller.

Vi har tagit livsfarliga promenader i skogen. Här finns både varg och lodjur. Och alla möjliga som har klövar. Vildsvin. Fy.

Mitt på dagen tycker Agneta det är ok, men när jag vill ut i mörka skogen på kvällen, stretar hon emot. Fast jag gör vad jag kan. Spelar kissnödig en gång i halvtimmen. Visar Agneta med hela min kropp hur roligt jag tycker det är med snön. Såg nog hur hon tittade på mig med väldigt varm blick när jag rusade runt på det snötäckta hygget med öronen rakt ut. Som små krulliga glada vingar.

När jag kommer till landet, blir jag nästan som jag var i somras. Jagar Agnetas fötter. Krafsar vilt på ytterdörren och skäller kläderna av alla som passerar.

Nåja. Inte många passerar i glesbygden. Fast skälla på de som gör det, det gör jag.

I dag kom en trevlig karl från televerket hit. Han luktade hund och hade belöningsgodis i fickan. Nu har vi analog telefon. Landet är så off, att digitaliseringen inte nått hit än.
Coolt. Snart får vi bredband också. Hela två MB.

Den trevliga televerksarbetaren berättade läskiga historier. Sade att Agneta inte fick låta mig gå lös. Något om varg och alldeles i närheten var det. Och en bekants hund som … Sedan höll jag för öronen.

Nu är jag trött. Orkar inte gå nerför trappen när det ska kastas in ved i pannan. Ligger bara på övervåningen och lyssnar på isen som lägger sig. Att den ska behöva sjunga så högt när det ska läggas. Det är väl bara att pysa ut en rejäl suck och sen sova? Eller?

Tass på er!

Här ser det ut som att jag har fått en pinne i halsen. Men det har jag inte.

2012-10-26 (fredag) Skulle ha blivit en rolig helg. Nu vet jag inte hur det blir. Agneta är yr. Tyvärr. Så det är avbokat hos BM:s hundtjänst. Ingen grundkurs med vardagslydnad blir det. Får försöka lyda lite i alla fall. Fast just nu har jag ingen lust. Jag retas. Kommer nästan ända fram. Sedan backar jag. Kopplet lattjar jag med mer än vanligt. Skitkul. Men det är det bara jag som tycker. Och vet ni vad som hände i dag? Jag kissade som vanligt på plätten utanför porten. Då gick en dam förbi och sade till Agneta att hon skulle plocka upp efter mig. Hur plockar man upp kisset? Någon som vet? Annars har det varit omväxlande full fart och lugnare än lugnt. Jag och mina perrokompisar har hittat ett hägn där vi kan ösa loss. Tjoho, vad vi öser! Trött och lerig blir man. Och kalldusch får man när man kommer hem. Jag har inga bra bilder från racerturerna i hägnet, men jag har några från landet förra söndagen. De får duga. Sten plåtade och Agneta plockade svamp. De sista innan frosten. Sist vill jag bara berätta att i Örebro har vi varg i innerstaden. Alldeles utanför knuten. Har inte bestämt om jag tycker det är spännande eller läskigt. Både och kanske.

 

20121014

I dag har det varit strilande väder. Regn. Kallt. I alla fall i Villingsberg utanför Karlskoga. Ni kanske undrar varför en perrofröken som jag har ärenden på ett skjutfält? Jo, det ska jag tala om för er! Jag har varit på regionalträff jag! Flott som attan. Regionalträff. Läckert som salamin jag fick av Sten när Agneta var på minisemester i Sundsvall. Jag fick annat också. Men det är hemligt. Agneta behöver inte veta allt.

Vi var inbjudna av Petra och Annika och en till som jag inte minns namnet på just nu. Man kan ju inte ha allt i huvudet jämt, eller?

Tror det var ungefär femton stycken sådana som jag. I olika storlekar och färgställningar. Vi nosade, och mätte och ibland var det riktigt läskigt. Jag hade stor respekt för en vit hanhund. Yatzy. Han var snygg, men jag är ju inte där än. Så jag sade ifrån lite fint, så snart han kom i närheten. Man måste hålla på sig tills den rätte kommer.

Ulrika och Elina kom. Åh, GLAD!!! Fick barndomsminnen. Sommarminnen. Ville aldrig sluta hälsa på dem.

Sedan var den en hanmänniska där som berättade om spår och sök. Jag fick sitta i bilen och frysa. Gjorde mig liten och rund som en boll, men det var kallt i alla fall. Agneta får skaffa bättre underlag i nya buren, annars vägrar jag sitta där nästa gång. Hon verkar ha dålig koll på årstidsväxlingar.

Bästa, förutom Ulrika och Elina, var att busa med Nacho. Halvbrorsan är inte bara söt och läcker som choklad, han är rolig också.

Bra dag. Sedan blev jag trött. Människorna jag bor med skurar golv. De tycker det luktar hund. Vad hade de väntat sig ;)?