Eld och telefon
Kategori: Hundar
4 december 2012
Jag är med Agneta i huset på landet. Grannen som tittar till det, tyckte det var bäst att vi åkte ut och eldade. Tur vi kom. Huset hade bara 0 grader. Någon hade ställt in något viktigt fel. Ojojoj.
Titt som tätt försvinner Agneta ner i underjorden. När hon kommer upp luktar hon eld och rök. Jag får sitta i farstun och spana ner i källartrappen genom ett kompostgaller.
Vi har tagit livsfarliga promenader i skogen. Här finns både varg och lodjur. Och alla möjliga som har klövar. Vildsvin. Fy.
Mitt på dagen tycker Agneta det är ok, men när jag vill ut i mörka skogen på kvällen, stretar hon emot. Fast jag gör vad jag kan. Spelar kissnödig en gång i halvtimmen. Visar Agneta med hela min kropp hur roligt jag tycker det är med snön. Såg nog hur hon tittade på mig med väldigt varm blick när jag rusade runt på det snötäckta hygget med öronen rakt ut. Som små krulliga glada vingar.
När jag kommer till landet, blir jag nästan som jag var i somras. Jagar Agnetas fötter. Krafsar vilt på ytterdörren och skäller kläderna av alla som passerar.
Nåja. Inte många passerar i glesbygden. Fast skälla på de som gör det, det gör jag.
I dag kom en trevlig karl från televerket hit. Han luktade hund och hade belöningsgodis i fickan. Nu har vi analog telefon. Landet är så off, att digitaliseringen inte nått hit än.
Coolt. Snart får vi bredband också. Hela två MB.
Den trevliga televerksarbetaren berättade läskiga historier. Sade att Agneta inte fick låta mig gå lös. Något om varg och alldeles i närheten var det. Och en bekants hund som … Sedan höll jag för öronen.
Nu är jag trött. Orkar inte gå nerför trappen när det ska kastas in ved i pannan. Ligger bara på övervåningen och lyssnar på isen som lägger sig. Att den ska behöva sjunga så högt när det ska läggas. Det är väl bara att pysa ut en rejäl suck och sen sova? Eller?
Tass på er!
Jag är med Agneta i huset på landet. Grannen som tittar till det, tyckte det var bäst att vi åkte ut och eldade. Tur vi kom. Huset hade bara 0 grader. Någon hade ställt in något viktigt fel. Ojojoj.
Titt som tätt försvinner Agneta ner i underjorden. När hon kommer upp luktar hon eld och rök. Jag får sitta i farstun och spana ner i källartrappen genom ett kompostgaller.
Vi har tagit livsfarliga promenader i skogen. Här finns både varg och lodjur. Och alla möjliga som har klövar. Vildsvin. Fy.
Mitt på dagen tycker Agneta det är ok, men när jag vill ut i mörka skogen på kvällen, stretar hon emot. Fast jag gör vad jag kan. Spelar kissnödig en gång i halvtimmen. Visar Agneta med hela min kropp hur roligt jag tycker det är med snön. Såg nog hur hon tittade på mig med väldigt varm blick när jag rusade runt på det snötäckta hygget med öronen rakt ut. Som små krulliga glada vingar.
När jag kommer till landet, blir jag nästan som jag var i somras. Jagar Agnetas fötter. Krafsar vilt på ytterdörren och skäller kläderna av alla som passerar.
Nåja. Inte många passerar i glesbygden. Fast skälla på de som gör det, det gör jag.
I dag kom en trevlig karl från televerket hit. Han luktade hund och hade belöningsgodis i fickan. Nu har vi analog telefon. Landet är så off, att digitaliseringen inte nått hit än.
Coolt. Snart får vi bredband också. Hela två MB.
Den trevliga televerksarbetaren berättade läskiga historier. Sade att Agneta inte fick låta mig gå lös. Något om varg och alldeles i närheten var det. Och en bekants hund som … Sedan höll jag för öronen.
Nu är jag trött. Orkar inte gå nerför trappen när det ska kastas in ved i pannan. Ligger bara på övervåningen och lyssnar på isen som lägger sig. Att den ska behöva sjunga så högt när det ska läggas. Det är väl bara att pysa ut en rejäl suck och sen sova? Eller?
Tass på er!
Bloggadress: http://perroginnis.blogg.se