perroninka.blogg.se

Om att bli med hund.

Handskar och färskfoder

Kategori: Allmänt

3/9 2012
Mina tänder står åt alla håll. De nya kommer fast de gamla inte trillat ut. Himla massa tänder just nu. Jag biter på allt. Hela tiden. Och kliar mig i ansiktet. Antagligen kliar det när nya tänder ska fram. Jag kliar på ryggen också. Där har jag småblemmor som det smörjs och donas med. Alsolsprit luktar bläk.
Jag når upp överallt. Inte alltid populärt. När det någon gång är dåligt med tid för mig, hittar jag på både det ena och det andra. Jag är uppfinningsrik. I kväll gick jag över någon gräns. Att skinnhandskar ska vara så märkvärdiga! Handskar som handskar.
Hon som är matte, Agneta alltså, blev direkt otrevlig. Tjurig. Jag blev utvisad och fick inte vara med när hon jobbade. Fast det var nog mer för att jag gillade mattan i hennes rum. Mattan var godare än alla mina leksaker tillsammans. Väl doftmarinerad röllakan från 60-talet med signatur och allt. Jummi.
Det där med ensamhetsträning fortsätter. En stund varje dag är jag solokvist. Då passar jag på att sova, så jag kan vara pigg och alert när Sten och Agneta är hemma.
På bilderna ser ni hur jag närmar mig klotången. Vi har tagit en kloklippningslektion. Det var dyrt, men lärorikt. Jag uppförde mig exemplariskt. Kursledaren kunde inte fatta att det skulle vara något bekymmer med mina klor. Agneta fick då ett besynnerligt uttryck i ansiktet. Som om hon var av annan åsikt. Annars växer jag och frodas. Har passerat 11 kilo för någon vecka sedan. Behöver inte vara rädd för att falla ur. Har fått ett mål utbytt mot mumsigt färskfoder. Varför finns det torrfoder när man kan käka färskfoder? Och på onsdag blir jag fyra månader. Tårta av färskfoder och tuggvänliga ballonger vill jag ha!!! P.S. Folk stannar hela tiden och säger att jag är bland det sötaste de sett! D.S.

Sådant som händer

Kategori: Allmänt


25 augusti lördag 2012

När man är valp, händer något hela tiden. Senaste veckan har jag sett till att det hänt Agneta en hel del. Man vill väl liva upp livet. Inte alltid det blir hellivat.

I början av veckan fick vi bråttom ut, så Agneta bar mig. Det blev skott i ryggen det! Sedan hade hon jobbmöte på lantlyan. Gissa om jag vallade jobbarkompisarna! Jag gav mig inte förens alla stod i samlad tropp.

När de åkte, vallade jag också. Det blev en näradöden upplevelse. Sade Agneta efteråt. Jag bara sprang lite nerför grusvägen mot stora landsvägen. Ville ha tillbaka folket. Himla sätt att dra i väg i bilen, när jag fått ihop alla.

Agneta hoppade och skrek så jag blev tvungen att vända. Undrade såklart om hon hade ont på fler ställen.

Från nu är det fler kompostgaller framför grinden. Dubbla hinder liksom.

Dagen efter vallningsincidenten, skulle vi ut i skogen. Jag hade ingen lust att gå genom den där barrikaderingen. Trots att det fixades en lucka så jag kunde komma ut.

Agneta gick ut och kallade på mig. Lockade och pockade. Tänkte: Okey då! Och flög ut och tänkte mig neråt landsvägen. Då flög Agneta också och hamnade tvärs över grusvägen och fångade upp kopplet. Efter det har hon ont i knäna. Blåa med blod.

Annars är det som vanligt. Lite fram och tillbaka mellan mina lyor. Och i går kväll ett lyxbad med ett superhundschampo som det stod Milk & Honey på.



 

Släktkalas

Kategori: Allmänt

18 augusti 2012 I dag har jag varit på släktkalas. Nästan alla var där! Syskonen, mormor, kusiner och en del andra som jag nog är släkt med på ett eller annat sätt. Åtminstone själsligt. Sten tog en hel del bilder. Roligast var det att lekaloss med mina kullsyskon. Brorsorna Heroz och Hermanito lekte jag mest med. I bilen hem däckade jag och sov resten av eftermiddagen. Men det var det värt! Tack Ulrika och Elina för ett kanonfint släktkalas! Kramkalas Bäst att Agneta aktar sig! Jag och brorsorna Jag, Elina, mamma och mormor Puss på dig, Nilla Jabbi! Lek med brorsorna Brorsorna kramas, jag ser på. OK! Jag ger mig. Smal sak. Familjefoto Nilla, jag och mamma

Sommarstugan. Me like!

Kategori: Allmänt

Någonstans i Bergslagen ligger Agnetas barndomssommarstuga. Som släkten har kvar. Dit åkte vi idag. Sjö bara ett par meter från husknuten och perfekt brygga att bada ifrån. Nåja, man måste ta stegen ner till vattnet. Jag hoppade i och tog en rejäl simtur. Den första rejäla faktiskt. Gick alldeles utmärkt. Sedan spanade jag på änder. Skällde på dem gjorde jag också. Har fått ett mycket disktinkt och respektingivande skall. Nu kör jag kvällsracet och förbereder mig för morgondagen. Det är ingen vanlig dag det inte. Kennelträff hos Calmigos. Längtar <3

Tvärstopp.

Kategori: Allmänt

15 augusti 2012

Glömde berätta vad som hände när vi kom hem från landet häromdagen. Jag blev akut nödig och drog i väg med Agneta till min miniplätt. På plätten finns ett lågt sittande vägmärke. En 30-skylt.

Jag snurrade runt så där som man gör när man ska få till nummer två. Mörkt var det. Agneta överlastad med väskor. Och lilla jag i koppel. Tvärstopp, och när jag vände mig om satt Agneta på huk och lät. Hon hade gått rakt in i skyltens baksida och lyckats knocka både ögonbrynet och skallen. Osmidigt. Där satt hon ett bra tag.

Sedan gick vi hem.

"Come on, matte!"

Kategori: Allmänt

Valpen. Mjuka morgonblicken, nästan svarta iris. Krulliga sjuttiotalsfrisyren. Vingeltassarna på sängkanten. Ivriga tungan.

”Upp med er!”

Halvsovande promenad i fuktigt parkgräs. Jag, valpen och gatsoparna. En och annan cyklist på väg till jobbet.

”Kissa, nu då!”

En fågelfjäder i munnen, kopplet likaså. Fick jag med mig bajspåsen?

”Bit inte i kopplet!” Eller. ”OK!” Du tar det ju alltid när vi ska över vägen. Som i triumf. Svanstippen flaggar rakt upp. Busblick och målmedvetna steg mot porten.

”Come on, matte! Vi är klara nu!”

Ninkas "Top Ten"

Kategori: Allmänt

Hade trevligt med Siribarnbarn i parken i dag! Henne gillar jag! Här under är en lista på annat jag gillar och ogillar: Ninkas "TopTen" Gillalistan: 1. Leverpastejsök/ grisöron. 2. Min flock 3. Ost. 4. Tokrusa i lantlyans trädgård, plocka blommor och luckra upp jorden här och där. 5. Att bli kliad på magen och slicka på röda tånaglar 6. Beröm. 7. Ta kopplet och vända hemåt när det som ska göras är gjort. 8. Välling. 9. Leka med mina leksaker, har ingen favorit än. 10. Sova under bordet när resten av flocken jobbar eller äter. Ninkas "Top Ten" Ogillalistan. 1. Kompostgaller. 2. Folkmusik med konstiga rytmer. Exprimentell Jazz. (Den gör mig stirirg och nervös) 3. Folk som klappar mig på huvudet innan de hälsat på Sten eller Agneta. 4. Hällregn när man måste ut och ... ja ni vet! 5. Agneta när hon kommer upp från källaren. Läskigt. 6. Tjuriga hanhundar. 7. Skogsljud på natten. Den gula brevlådan på natten. 8. När någon trampar tass av misstag. Gör ont ändå, även om det är misstag. 9. När jag vill leka och ingen har lust eller tid. 10. När jag gör som jag ska och är programmerad till, och det bara blir ett tjatigt "Nejande".

Rosor och Esther, mest bilder.

Kategori: Allmänt

9 augusti 2012 Som ni redan vet, har jag ett STORT intresse för blommor. Nu har jag övergått från pioner till rosor. Pionerna tog ju snabbt slut. Lite mitt fel. Sedan vissnade de. Visar lite foton på det som hände häromdagen när Agneta satte en röd ros på byrån i lantlyan. (Hi hi hi) Sten kommer nerför trappen. Jag upptäcker rosorna på byrån. Jag bär in lite rosblad i gästrummet där jag har min sten, pinn och prylsamling. Agneta har satt dit en ny ros. Den samlade jag också in! Agneta och Sten blev lite "Nejiga". Jag tar Agnetas foppatoffla och kutar ut på gården. Mer mig med foppatoffla. Foppatoffla och skäll på grannen. Varför ska han stå där på trappen och skaka kläder? I dag har jag träffat Esther! Kul, kul, kul!!! Men okul att vi inte kunde vara utan koppel. Det är så begränsande. Henne vill jag leka mer med. I dag tog vi det rätt lugnt. Jag visade henne Oskarsparken. Petra och Agneta pratade, pratade, pratade. Känner på mig att vi kommer att träffa Esther igen :-).

Tre månader och en dag

Kategori: Allmänt

6 augusti (måndag) 2012 Jag blev tre månader i går och det har jag firat genom att gräva i jordgetingboet. Tur för getingarna att de redan flyttat. Underbart är kort. Agneta lade ett kompostgaller över hålet. Sten mätte mankhöjden, och jag är 35 centimeter. Vikten vet jag inte exakt. Vem bryr sig på sommaren? Men jag tror jag väger dryga åtta kilo. Agneta tycker jag blir tyngre och tyngre. Jag märker det på henne, när hon bär ner mig för trappen på morgnarna. OK, jag kan gå själv, men det är som att benen är lite trötta vid 04.30. Får kolla vikten på badrumsvågen i statslyan. Vi ska dit i morgon. Jag har träffat ännu fler nya människor och hundar. För några dagar sedan var vi i Nora. Igen. Tre trevliga pudeltjejer, en jättegammal slö spaniel och en skällig liten sort i ett flera meter långt koppel. Den gillade inte svarta hundar. Synd! Annars har den kunnat få hälsa på mig, och jag är hur snäll som helst. I alla fall dagtid och när jag träffar obekanta på två- och fyra ben. Av någon outgrundlig anledning, doftar det bättre från matbordet än från min matskål. Häromdagen tänkte jag sätta mig på en stol jag också. Det fick jag inte. Allting är av intresse. Humlor eller plastdetaljer. Det kvittar. Titta eller tugga på. Väldigt lite intrese har jag för nageltången. VILL INTE KLIPPA KLORNA. Måste tyvärr :-( Som ni förstår är det fullt upp. Bara nattmörkret får mig att sova flera timmar i sträck. I dag sågar grannen sly. Boring! Låter alldeles för mycket. Ligger hellre under köksbordet och värmer fötterna på Agneta. När det blir tyst och lugnt i trädgården ska vi leka vidare med mina leksaker som är gömda i röda plastkoner. Inte som leverpastejsök, men det funkar.

Jag en robotdammsugare

Kategori: Allmänt

1 augusti 2012 Tillbaka i lantlyan sedan ett par dagar tillbaka. Statslyan är väl okey, men jag stressar upp mig när jag ska ut och göra sådant jag behöver. Häromdagen, när jag skulle göra just det, blev jag utskälld precis utanför porten av en ung blandrashane. Jag blev så rädd så jag kissade på mig. Det finns snälla hundar också. En gullig Cavalierflicka som det gick väldigt bra att hälsa på. Och ett par Schnauzrar. En hane och en tik. Schyssta! Dem ska jag bli vän med. Jag är inne i en klängig period. Inte jämt, men framåt kvällen. Jag vill leka med Agneta och Sten hela tiden då. Och tugga. På dem och allt annat. Rosor tillexempel. Eller Stens raggsockor. Eller varför inte sovburen och nya gummistövlarna. Nedre delen av garderoben eller något annat smarrigt. DET KLIAR JU SÅ INFERNALISKT I TÄNDERNA. När de försöker med de förut så utmanande sökövningarna, fixar jag köksbanan på nolltid och vill ha mer på en gång. Agneta tycker jag ser ut som en sådan där robotdammsugare. Sedan har jag börjat få näsa för matlagning. Häromdagen kunde jag sträcka ut mig ordentligt och nå upp till köksbänken. Där fanns det grejer! You name it! I dag gick jag – eller sprang – en för mig lång tur i skogen. Agneta blev hur förvånad som helst över min löpförmåga. Chockad närmast. Mina snart tretton veckor till trots, är jag snabb som ett spjut och tillsynes outtröttlig. Springa i stjärnmossa, nosa, nosa, nosa. Jag måste erkänna att det var ganska skönt att slagga lite efteråt. Nu ikväll har jag haft ett ryck av extrem överaktivitet. Både Sten och Agneta ser trötta ut. Jag har ju bara sprungit in och ut, tuggat lite på dem och lekt skoaffär och trädgårdsmästare. Visat att jag kan stå på två ben och lägga framtassarna på bordet och köksbänken (inte populärt), demonstrerat stol- och bordsbensgnag, fortsatt busa fast de sagt till, klättrat upp och ner i gästsängen (lade leksakstigern där), och en del annat trevligt. Förstår inte att de kan bli trötta och stränga av sådant skoj? I morgon är en ny dag! Bilder kommer nästa gång det finns nätkapacitet nog.

Nattliga vattenglas och tordön

Kategori: Allmänt

28 juli 2012 Snart är min jätteviktiga 12-veckors period till ända. Den där med socialisering och miljöträning. Möjligen har jag fjorton dagar kvar, men det vågar Sten och Agneta inte lita på. Så nu har de utsatt mig för ganska läskiga saker. Inte med flit, men det har bara blivit så. I går kväll, när jag precis hade somnat, råkade Sten välta vattenglaset som stod på nattygsbordet. Jag blev skiträdd. I bokstavlig bemärkelse. Hann inte längre än till Ebbas dörr. Sedan somnade jag och sov till 07.30. Nu på eftermiddagen kom nästa dunder. Agneta och jag hade åkt ut till Janne och Annas ö. Månholmen. Vi hade med oss blåbärspaj och vaniljsås, av vilken jag av en händelse, kom över en bit. Inte helt fel :-D. På Månholmen fanns också Siribarnbarn. Det är viktigt att vi blir kompisar. Jag vill vara jättekompis med henne. Visar verkligen med lekinvit och hopp och skutt. Men vi tar det lugnt tills mina tänder biter lite mjukare. Har fortfarande svårt att hålla koll på det där. DET KAN BLI HÅRT. Det är INTE populärt. Janne sade att det skulle bli sommarens varmaste dag. Vi dukade på baksidan, för det blåste lätt från Hjälmaren. Och precis som vi satt oss, föll blytunga regndroppar. Glest. Sedan blev det tätare och just som vi bestämt att gå in, kom blixten och jättesmällen. Pang, bom, krasch liksom. På en holme mitt i sjön. Scary. Och jag in under sängen. Sedan minns jag ingenting förrän Agneta sade att vi skulle ta båten tillbaka. Måste ha somnat av chocken. Tungt. P.S. Jag fortsatte sova när jag kom hem D.S.

Föremål och skall

Kategori: Allmänt

27 juli 2012 Vi har som sagt snigelfart på nätet på landet. Nu är vi i stadslyan, för jag ska vaccineras. De senaste dagarna har det hänt mycket. Jag har varit i Grythyttan och besökt Carl-Jans gästgiveri. Det är ett bra pang! Hundar är tillåtna. Även i matsalen. Fast det var inte därför vi var där. Sten och Agneta och Eva som besökte oss, skulle se en utställning. Och vet ni vad? Där var det också hundtillåtet. Äkta mattor på golvet. Jättestora och tassvänliga. Men jag hade ingen lust med glaskonst och målningar. Stannade i foajen. I Grythyttan finns en kiosk med hemgjorda praliner och glass. De är också hundvänliga. Kioskägarna alltså. Inga förbudsskyltar där inte. Jag har varit ut med kanoten. Det var sådär, måste jag erkänna. Hade hellre hoppat i och badat. Blev en kort tur. Sedan har jag plockat svamp och blåbär. Mest vilande i mossan. Skulle jag inte gjort, om jag vetat hur många fästingar som hellre kravlade över på mig, än fortsatte sitt lugna liv i mossan. Sten och Agneta gör vad de kan för att befria mig från de rackarns kvalstern. Annars har jag badat lite till. Åtminstone till knäna. Skällt på sådant jag inte är van vid och varit vild och galen framåt kvällarna. En regnrock, en T-shirt från Grand Canyon och ett par hallonröda linneshorts. (Agnetas absoluta favoriter), har jag tuggat lite extra på. Icke populärt, men de håller god min och tröstar varandra med att jag är ju bara valp. Måste berätta att i skogarna där vi har vår lantlya, där finns det både varg, björn, grävling och en massa andra vildingar. När jag inte har annat för mig, skäller jag några skall inått skogen. Så de vet vem de har att göra med , om de skulle få för sig att hälsa på. Plötsligt har jag blivit extremt intresserad av allt! Ute är det ölburkar, fimpar, staniolpapper. Inne ouppackade väskor, tidskriftsamlare, mattfransar, tvättkorgen i rotting, soppåsen i hallen. You name it. Föremålsintresserad säger Agneta till mitt försvar. Men jag ser nog att hon blir l-i-t-e irriterad ibland. Fast då tittar jag på henne med mina mest oskyldiga nästan svarta ögon och så är jag lika älskad som någonsin förr. Några bilder på mig när jag vaktar och när Simon är med mig vid stranden. Lite annat också. På väg in i bästa kotteriet. Lyxdass bland rosenbuskar. Fri tillgång till dryck. Bara att välja färg och form!

Kallegrävling och vakteriet.

Kategori: Allmänt

24 juli 2012 Landet, ljuva landet. Om vi kunde bo här. Alltid. Man kissar fritt. Har sitt alldeles egna kotteri och kan tokrusa utan förbehåll när den sidan sätter till. Det finns nackdelar också. Typ jordgetingbon och nattliga besök av grävlingar. I förrgår hittade Sten och Agneta ett jordgetingbo som Kallegrävling snaskat runt i. Regnet vräkte ner och Sten öste igen hålet. Synd om min nos och mina tassar annars. Små ettriga myror finns också. Min mage ser ut som om jag har Röda hund. Tyvärr måste man huka sig i gräset då och då. Myrrackarna passar på. Fy! Och fästingarna. Jag är numer van vid fästingryck. Men ogillar. Precis som kloklippning. Trots att det handlar om millimetern bara. Vad ska det vara bra för? Jag utvecklas i rasande tempo. Dels är det det som jag lär mig i Sten och Agnetas skola, dels är det sådant som liksom kommer inifrån. Vaktandet och skällandet tillexempel. Plötsligt bara ville jag skälla när Sten eller Agneta gått ner till postlådan och var på väg uppför grusgången. Inget godis för sådant aktivitet inte. Däremot får jag massor av beröm och godis när de ropar kom och sitt och jag avbryter buslekar och glatt springer fram och sätter mig. Man har väl fattat att det lönar sig. Torkat levergodis är smarrigt. Har jag berättat att jag är ursöt och att alla andra tycker det också? I dag var vi en sväng till Nora igen och var jag gick föll folk på knä. Det var ”Åh!” och ” Ser ut som ett gosedjur.” Och naturligtvis: ”Vad är det för ras?”. Sedan tyckte Eva, som var på besök, att jag var trevlig och att jag var lätt att ha att göra med. Stolt! Håller svansen högt. (Sten och Agneta fick hög svansföring de med ☺) Här nedan ligger jag och vaktar.

Sele och pioner

Kategori: Allmänt

18 juli
Jag blir elva veckor på fredag och nu är jag Wild & Crazy! Vi är högst tillfälligt i stadslyan. Agneta och Sten ska på Norah Jones i Dalhalla och Ebba ska vara hemma hos mig.

I dag fick jag ett nytt koppel, en sele. Vi fick hjälp att prova ut den. Den var rolig! När vi gick promenad i parken, lekte jag häst och hade halsdelen som träns. Agneta verkade inte tycka att det var roligt ☹. Ju mer hon försökte få mig att sluta leka häst, desto mer ville jag fortsätta.

Jag såg att hon letade på nätet efter bra METODER för att få söta perrotöser att sluta leka häst. Nu har jag mitt fina röda koppel istället. Det duger bra, tycker jag.

Nu ska jag snart ta med Agneta på en kvällstur i parken. Har inte bestämt än om jag ska tokrusa efter kajor, nafsa i byxbenen eller snabbt göra det jag ska och sedan ta hissen upp till femman och få mig en skål majsvälling.

Jo, i går plockade jag pioner. Har floristambitioner. Sten tog några bilder!


Bryggeriet och hundmöten

Kategori: Allmänt

16 juli
I förrgår var det miljö– och socialiseringsträning igen. Vädret var hyfsat. Jag blev instoppad i transportlyan. Pep lite för att markera att jag inte vill sitta där, men tystnade snabbt. Somnade.

När Sten och Agneta släppte ut mig, var jag i Nora på Bryggeriet. Bryggeriet är ett sådant där ställe där konsthantverkare, konstnärer, författare och musiker håller till. Många små trevliga bodar. I en var det tillåtet för hundar. Jag gillar Bryggeriet.

Den första hunden vi träffade var en stor rackare, en Berner-sennen. Jag ställde mig mellan Agnetas ben. Efter en stund nosade jag lätt på den enorma nosen. Sedan fick det räcka. Matten tyckte likadant. Sedan varnade hon oss för att hälsa på hundar som såg opålitliga ut. Eller rättare: hundar som såg ut att inte vara vaccinerade. Bra tips! Jag ska ju ha min 12 veckors spruta om någon vecka. Därefter blir det friare nosande.

En minipudel, helt i min smak, var lättnosad, men matten där bara drog iväg. Synd. Det kunde blivit riktigt trevligt! Vi förstod varandra, jag kände det. Inte matten, men hunden.

Svart och morrig var en annan hund. Matten hade fullt upp att hålla den. Tur att hon och Agneta var på samma våglängd. Ingen jycke att bli bekant med. Dessutom hade han varit extra tjurig de senaste veckorna. Fy för tjuriga stora svarta hundar. Men senare under dagen satte jag ner foten.

Trevlig var däremot en ung fröken L som var nästan precis ett år äldre än jag. Henne fick jag hälsa på och hennes matte var mer positiv till hälsandet. Hon stannade hos oss ett bra tag. Klappade och talade om att jag var söt. Det vet jag redan men det är roligt när folk säger det.

Innan konserten, ja jag har faktiskt varit på konsert, träffade vi riktigt trevliga hundmänniskor. De var uppfödare av Bouvier des Flandres och visste hur man hälsar på en valpa som jag. Gosade och framhöll mina förtjänster. Teckningen och det sätt jag tog emot dem på. De sade att jag verkade vara en särdeles trygg tjej. I deras bil-lya bodde två jättehundar. Snälla.

Nu ska jag berätta hur det gick till när jag satte ner foten. När vi stod och hade det trevligt med Bouvier des Flandres folket, kom den stora svarta hunden med sin matte. Hon hade fullt upp att skuffa in den i bakdelen av bilen. Skällde vilt gjorde den. Jag är inte den som skäller i onödan. Agneta och Sten har bara hört skallet ett par gånger. Men då. När den stora svarta väl satt bakom lås och bom. Då gjorde jag det! Högt och flera gånger. Gissa om det kändes skönt att få visa att jag kan jag med.

På konserten med Anders Wallén, Albin och Ted Ström, ni vet Ted Ström som skrev Thorsten Flincks schlagertext, somnade jag. Agneta tycker inte att jag har anlag för recenserande. Ofint att somna på föreställningar, säger hon. Värre än att gäspa. Men hon tror faktiskt att jag kan ha en framtid som föreställningssierska. På de föreställningar jag somnar, sätter Agneta en femma. Om jag skäller och gör väsen av mig, sätter hon en etta. Hon tror nämligen att det är bra betyg när valpar som jag somnar. Då är stämningen och ljudnivån bra.

I Nora finns det Noraglass. Jag fick ingen. Agneta och Sten fick. Hasselnöt och vanilj. Istället för glass, skrämde jag några kajor. Kul! Slickade lite på gatubeläggningen. Säkert någon som tappat glassdetaljer där. GOTT!!!

Det var en bra dag trots att det bara var lite leverpastejsök.

16 juli söndag och kloklippardag. He he. Tror att Agneta missade en. En svart. Jag åbäkade mig. Sedan gav jag upp. Vet ju att klorna måste klippas. Annars vanlig dag. Jag är kinkig med maten. Agneta är orolig. Torrt torrfoder går bra, men blött går det sämre med. Agneta måste krusa och greja. Men då äter jag. Piggast är jag efter 17.00. då är det speed, hopp och vilda möten med Foppatofflor, byxben och en och annan tå.







Lupiner och ännu mer leverpastej

Kategori: Allmänt

13 juli 2012/Fredagen den 13:de Jag gillar inte att vara instängd. I går förklarade jag högljutt för Agneta och Sten att det där med stängd bur på natten är egentligen ingenting för mig. Men självklart är det bättre än de elchocker jag kan få om jag leker elektriker mitt i natten. I morse när jag vaknade var det fredagen den 13. Inget regn. Bara fin soluppgång över sjön. Lite före fem. Agneta såg inte pigg ut. Hon var så trött att efter promenaden i morgondaggen, fick jag sova bredvid henne i gästrummet! Vi sov till halv tio! Tänk, jag blev alldeles lugn och fin när jag fick ligga i gästsängen. Måste vara en mycket bra och ergonomisk madrass där. Sedan var det det vanliga. Leverpastejsök runt stolsben. Sten gjorde det svårt för mig, men man har väl en excellent nos! Jag hittade minsann bitarna trots att han lagt dem på nya ställen. I kökshörnen och bakom bordet. Om jag fick välja, skulle jag hålla på med ”sök” hela dagen. Men det får jag inte. Vi hade inga besök i dag. Sten och Agneta turades om att klippa gräs och slå med lie. Hos oss fanns det en miljon lupiner innan Agneta gått bananas på dem. Nu har jag inte lika många blomkorgar att nafsa på. Fattar inte varför de måste bort. De var ju jätteroliga. Ett par koppelpromenader har vi hunnit med. När vi går mot skogen, är det roligt. När vi går mot stora vägen, är det oroligt. Har jag sagt att det bor tre jättestora blandrashundar i huset närmast vägen? En heter Athena och är enorm. Ser ut som en blandning mellan Rottweiler och Dobermannpinscher. Den andre är en hane som tycker valpar är äckliga, Det sade hans husse i alla fall. Jag vill hälsa, men matten och hussen där är inte helt övertygade att det är en bra idé, så vi avvaktar. Den tredje är bara där ibland. Stor är den i alla fall. Väldig. Vid sjön ligger teatern, så där kan man få hälsa på obekantingar. Nya varje dag. Finklädda så man ska inte hoppa. I dag badade Agneta och Sten i omgångar. När Agneta badade, passade jag på att bada fötterna och baja utanför serveringen. Genant nog hade vi glömt bajspåsar. Sten frågade på restaurangen, men de hade inga, så det var bara att gå hem och hämta. Annars krafsade jag runt vid sjökanten. Hittade en extremt spännande hög som doftade jabbidabbi. Sprang lite fram och tillbaka. En sådan där dag när man gör både det ena och det andra har det varit, fast när man ska berätta vad man gjort, är det inget som sticker ut. En vanlig dag helt enkelt. Jo, förresten, jag piper inte lika mycket när Agneta är på övervåningen och skriver. Det beror mest på att jag stötte till kompostgallret lite hårt och när det ramlade lät det inget trevligt. Så nu går jag och lägger mig istället. Sten är ju kvar här nere.

Mossa och humlor

Kategori: Allmänt

Klarade att sova med stängd dörr i lyan! Sov riktigt bra. Stolt!!!
Besöksdag igen. Alla vill komma och titta på mig. Jag är mycket söt. Ann var här och jag fick ett nytt koppel av henne. Snällt. Margita och Gunnar kom senare på dagen.

Dagen har jag ägnat åt mossgrävning, humlejakt, kontaktövningar, sitt- och sökövningar. Klarar åtta stolsben. Det ni! Och självklart vattenlek. Jag sover mycket när det regnar. I dag har det REGNAT med stora bokstäver. Och jag har SOVIT mycket.
Ska försöka ladda upp bilder på moss-söket senare. I Lantlyan har vi så ohemult dålig uppkoppling. Blä.

Foppatofflor och morgonrockar

Kategori: Allmänt

11 juli Är tillbaka på landet sedan i förrgår. Staden var väl okey, men det är friare här. Innan vi drog från stadslyan, torkade jag golv med Agneta. Köksgolvet och hallen. Agneta tyckte det behövdes. Jag hade tassat runt en del. Vi har från nu ett system, Agneta och jag. Tre trasor i hinken. Jag tar en och sen byter vi efter ett tag. Man kan ju inte ha samma trasa jämt! Golven blev hyfsat bra. När det var klart, körde jag lite vattenlek. Men bara lite. Sedan duschade vi. Ja, det var Agneta som började och jag tyckte det verkade intressant, så jag klev in i duschen jag med. Innan allt golvtork hade vi gjort parken. Oskarsparken. Vägen går tätt intill. Och just när vi skulle gå över, kom ambulansen. Gul, ful och lät vedervärdigt. Vad har man tassar till? Jo, att hålla för öronen när ambulansen ylar! Så det gjorde jag. ”Hem” är ett fint ord. När Sten eller Agneta säger ”hem”, då blir det fart på mig. Att korsa övergångsstället på väg mot parken går tröööögt. Att korsa vägen från parken, går lätt som en plätt och dessutom snabbt. Nu är vi som sagt tillbaka på landet och Ebba har varit här. Jag gillar Ebba. Sedan hon var här förra gången, har jag kollat in hennes korg varenda kväll. Det kändes normalt när hon låg i sin korg igen. Jag har börjat ligga under Agnetas- och Ebbas korgar. Agneta har upptäckt att jag har ett stort intresse för sladdar och utanpåliggande el, som finns i sommarhuset. Jag överhörde ett samtal mellan Sten och Agneta, och de viskade om att de kanske skulle ha mig i buren i sovrummet på natten. Vi får väl se hur det blir med det. Hm. Jag har oanade röstresurser att ta till när det behövs. Annars är det väl som vanligt. Jag fortsätter träna tuggytorna och leka skoaffär. De jag bor med tycker inte alltid det är en så rolig lek. Speciellt inte tidigt på morgonen då de släpar runt i regntyngt gräs med fötterna i färgglada Foppatofflor och morgonrockarna fladdrande runt benen. Foppatofflor är min favoritsko. Alla kategorier. De är lätta, har tuggmotstånd och alla här använder dem hela tiden. Alltså luktar de gott också. Och i svinottan är jag som piggast och då vill jag handla Foppatofflor och dansa med morgonrockar. Gick nog över någon gräns i dag igen. Agneta lät värre än ambulansen. Får nog ta det lugnt med Foppa och morgonrocken. På ”lära mig” listan finns nu flera kul grejer. Jag kan sitta. I köket. Jag kan leta minibitar med leverpastej som Sten och Agneta placerat ut vid stolsbenen och jag blir bättre och bättre på att fixa intimhygienen. Det går framåt och på fredag blir jag tio veckor!

Slö och fullfart samma dag

Kategori: Allmänt

8 juli forts. Nog med skitsnack. Det har varit en spännande dag. Igen. Jag sov hela natten. Första gången sedan jag flyttade ihop med Sten och Agneta. Efter en blandning av torrfoder och majsvälling, drog jag igång med lite grisöretugg. Love är fortfarande här. Han spelade gitarr och sjöng låtar av Wreesvijk. Högt. Fast det gjorde inget. Lät rätt bra. Munspelet kan han däremot få ha för sig själv. Piper mer än Agneta när jag tuggar lite för hårt på henne. Det regnade katter och hundar. Jag var slö hela förmiddagen. Tog några vändor i parken. Gjorde det jag skulle. Träffade en snygg Yorkshirehanne på två år. Han uppvaktade mig som om jag var tonåring. Minst. Men jag brydde mig inte. Jag är inte riktigt där än. Körde lite sökövningar med Agneta. Hon gömde godsaker under burkar. Det var för svårt. Sedan lät hon en liten bit sticka fram. Det var för lätt. På eftermiddagen blev det transportlya till Bauhaus, K-Rauta och Ö o B. Mer kompostgaller och stängselstolpar. Tror de att jag tänker dra? Kan det bli tråkigare än att springa på byggvaruhus? En snäll människa hälsade i alla fall på mig när jag stod och hängde på parkeringen. Hon hade tre hundar hemma. Hon luktade gott. Fick beröm för att jag var en sådan lugn valp. Hi hi hi. Då skulle hon sett mig någon timma senare. Så här var det: Jag hade parkrunda med Agneta. När vi kom dit, satt det ett gäng duvor där. Jag smög på dem, och sedan, när de inte var på sin vakt, satsade jag allt och bara tokrusade. Änderna däremot bryr jag mig inte om. Man ska odla sina specialiteter. Duvor är min.Efter det där med duvorna var jag stirrig ett tag efteråt. När vi kom tillbaka hem, lekte jag vattenlek i vattenskålen och därefter skoaffär. Spring med fottorktrasa och handduksrusk. Ingen i familjen ville vara med och leka. Tråkigt. Så var det där med LOKA. I går fräste det när Lokaflaskan öppnades. Orm, tänkte jag. I dag har jag haft terapisejour. LOKA-flaskan har fått stå på köksgolvet och det har klappats och pratats med den. Vilket pjåsk. Den är jämförbar med postbilen, men jag närmar mig den i alla fall. Man kan ju inte vara rädd för Loka hela livet.

Nummer 2

Kategori: Allmänt

8 juli 2012
Vi är fortfarande i stadslyan och i natt fick jag sova i Sten och Agnetas sovrum! Jo, det var så sant. Måste berätta. Fixade nummer två i Oskarsparken i går kväll! TVÅ gånger. Sedan gjorde jag en vända på mattan i Stens arbetsrum nu i kväll. Men det var mest för att Agneta inte riktigt hann med den här gången. Och mattan var så inbjudande. Mjuk och skön.