perroninka.blogg.se

Om att bli med hund.

Nattliga vattenglas och tordön

Kategori: Allmänt

28 juli 2012 Snart är min jätteviktiga 12-veckors period till ända. Den där med socialisering och miljöträning. Möjligen har jag fjorton dagar kvar, men det vågar Sten och Agneta inte lita på. Så nu har de utsatt mig för ganska läskiga saker. Inte med flit, men det har bara blivit så. I går kväll, när jag precis hade somnat, råkade Sten välta vattenglaset som stod på nattygsbordet. Jag blev skiträdd. I bokstavlig bemärkelse. Hann inte längre än till Ebbas dörr. Sedan somnade jag och sov till 07.30. Nu på eftermiddagen kom nästa dunder. Agneta och jag hade åkt ut till Janne och Annas ö. Månholmen. Vi hade med oss blåbärspaj och vaniljsås, av vilken jag av en händelse, kom över en bit. Inte helt fel :-D. På Månholmen fanns också Siribarnbarn. Det är viktigt att vi blir kompisar. Jag vill vara jättekompis med henne. Visar verkligen med lekinvit och hopp och skutt. Men vi tar det lugnt tills mina tänder biter lite mjukare. Har fortfarande svårt att hålla koll på det där. DET KAN BLI HÅRT. Det är INTE populärt. Janne sade att det skulle bli sommarens varmaste dag. Vi dukade på baksidan, för det blåste lätt från Hjälmaren. Och precis som vi satt oss, föll blytunga regndroppar. Glest. Sedan blev det tätare och just som vi bestämt att gå in, kom blixten och jättesmällen. Pang, bom, krasch liksom. På en holme mitt i sjön. Scary. Och jag in under sängen. Sedan minns jag ingenting förrän Agneta sade att vi skulle ta båten tillbaka. Måste ha somnat av chocken. Tungt. P.S. Jag fortsatte sova när jag kom hem D.S.

Föremål och skall

Kategori: Allmänt

27 juli 2012 Vi har som sagt snigelfart på nätet på landet. Nu är vi i stadslyan, för jag ska vaccineras. De senaste dagarna har det hänt mycket. Jag har varit i Grythyttan och besökt Carl-Jans gästgiveri. Det är ett bra pang! Hundar är tillåtna. Även i matsalen. Fast det var inte därför vi var där. Sten och Agneta och Eva som besökte oss, skulle se en utställning. Och vet ni vad? Där var det också hundtillåtet. Äkta mattor på golvet. Jättestora och tassvänliga. Men jag hade ingen lust med glaskonst och målningar. Stannade i foajen. I Grythyttan finns en kiosk med hemgjorda praliner och glass. De är också hundvänliga. Kioskägarna alltså. Inga förbudsskyltar där inte. Jag har varit ut med kanoten. Det var sådär, måste jag erkänna. Hade hellre hoppat i och badat. Blev en kort tur. Sedan har jag plockat svamp och blåbär. Mest vilande i mossan. Skulle jag inte gjort, om jag vetat hur många fästingar som hellre kravlade över på mig, än fortsatte sitt lugna liv i mossan. Sten och Agneta gör vad de kan för att befria mig från de rackarns kvalstern. Annars har jag badat lite till. Åtminstone till knäna. Skällt på sådant jag inte är van vid och varit vild och galen framåt kvällarna. En regnrock, en T-shirt från Grand Canyon och ett par hallonröda linneshorts. (Agnetas absoluta favoriter), har jag tuggat lite extra på. Icke populärt, men de håller god min och tröstar varandra med att jag är ju bara valp. Måste berätta att i skogarna där vi har vår lantlya, där finns det både varg, björn, grävling och en massa andra vildingar. När jag inte har annat för mig, skäller jag några skall inått skogen. Så de vet vem de har att göra med , om de skulle få för sig att hälsa på. Plötsligt har jag blivit extremt intresserad av allt! Ute är det ölburkar, fimpar, staniolpapper. Inne ouppackade väskor, tidskriftsamlare, mattfransar, tvättkorgen i rotting, soppåsen i hallen. You name it. Föremålsintresserad säger Agneta till mitt försvar. Men jag ser nog att hon blir l-i-t-e irriterad ibland. Fast då tittar jag på henne med mina mest oskyldiga nästan svarta ögon och så är jag lika älskad som någonsin förr. Några bilder på mig när jag vaktar och när Simon är med mig vid stranden. Lite annat också. På väg in i bästa kotteriet. Lyxdass bland rosenbuskar. Fri tillgång till dryck. Bara att välja färg och form!

Kallegrävling och vakteriet.

Kategori: Allmänt

24 juli 2012 Landet, ljuva landet. Om vi kunde bo här. Alltid. Man kissar fritt. Har sitt alldeles egna kotteri och kan tokrusa utan förbehåll när den sidan sätter till. Det finns nackdelar också. Typ jordgetingbon och nattliga besök av grävlingar. I förrgår hittade Sten och Agneta ett jordgetingbo som Kallegrävling snaskat runt i. Regnet vräkte ner och Sten öste igen hålet. Synd om min nos och mina tassar annars. Små ettriga myror finns också. Min mage ser ut som om jag har Röda hund. Tyvärr måste man huka sig i gräset då och då. Myrrackarna passar på. Fy! Och fästingarna. Jag är numer van vid fästingryck. Men ogillar. Precis som kloklippning. Trots att det handlar om millimetern bara. Vad ska det vara bra för? Jag utvecklas i rasande tempo. Dels är det det som jag lär mig i Sten och Agnetas skola, dels är det sådant som liksom kommer inifrån. Vaktandet och skällandet tillexempel. Plötsligt bara ville jag skälla när Sten eller Agneta gått ner till postlådan och var på väg uppför grusgången. Inget godis för sådant aktivitet inte. Däremot får jag massor av beröm och godis när de ropar kom och sitt och jag avbryter buslekar och glatt springer fram och sätter mig. Man har väl fattat att det lönar sig. Torkat levergodis är smarrigt. Har jag berättat att jag är ursöt och att alla andra tycker det också? I dag var vi en sväng till Nora igen och var jag gick föll folk på knä. Det var ”Åh!” och ” Ser ut som ett gosedjur.” Och naturligtvis: ”Vad är det för ras?”. Sedan tyckte Eva, som var på besök, att jag var trevlig och att jag var lätt att ha att göra med. Stolt! Håller svansen högt. (Sten och Agneta fick hög svansföring de med ☺) Här nedan ligger jag och vaktar.

Sele och pioner

Kategori: Allmänt

18 juli
Jag blir elva veckor på fredag och nu är jag Wild & Crazy! Vi är högst tillfälligt i stadslyan. Agneta och Sten ska på Norah Jones i Dalhalla och Ebba ska vara hemma hos mig.

I dag fick jag ett nytt koppel, en sele. Vi fick hjälp att prova ut den. Den var rolig! När vi gick promenad i parken, lekte jag häst och hade halsdelen som träns. Agneta verkade inte tycka att det var roligt ☹. Ju mer hon försökte få mig att sluta leka häst, desto mer ville jag fortsätta.

Jag såg att hon letade på nätet efter bra METODER för att få söta perrotöser att sluta leka häst. Nu har jag mitt fina röda koppel istället. Det duger bra, tycker jag.

Nu ska jag snart ta med Agneta på en kvällstur i parken. Har inte bestämt än om jag ska tokrusa efter kajor, nafsa i byxbenen eller snabbt göra det jag ska och sedan ta hissen upp till femman och få mig en skål majsvälling.

Jo, i går plockade jag pioner. Har floristambitioner. Sten tog några bilder!


Bryggeriet och hundmöten

Kategori: Allmänt

16 juli
I förrgår var det miljö– och socialiseringsträning igen. Vädret var hyfsat. Jag blev instoppad i transportlyan. Pep lite för att markera att jag inte vill sitta där, men tystnade snabbt. Somnade.

När Sten och Agneta släppte ut mig, var jag i Nora på Bryggeriet. Bryggeriet är ett sådant där ställe där konsthantverkare, konstnärer, författare och musiker håller till. Många små trevliga bodar. I en var det tillåtet för hundar. Jag gillar Bryggeriet.

Den första hunden vi träffade var en stor rackare, en Berner-sennen. Jag ställde mig mellan Agnetas ben. Efter en stund nosade jag lätt på den enorma nosen. Sedan fick det räcka. Matten tyckte likadant. Sedan varnade hon oss för att hälsa på hundar som såg opålitliga ut. Eller rättare: hundar som såg ut att inte vara vaccinerade. Bra tips! Jag ska ju ha min 12 veckors spruta om någon vecka. Därefter blir det friare nosande.

En minipudel, helt i min smak, var lättnosad, men matten där bara drog iväg. Synd. Det kunde blivit riktigt trevligt! Vi förstod varandra, jag kände det. Inte matten, men hunden.

Svart och morrig var en annan hund. Matten hade fullt upp att hålla den. Tur att hon och Agneta var på samma våglängd. Ingen jycke att bli bekant med. Dessutom hade han varit extra tjurig de senaste veckorna. Fy för tjuriga stora svarta hundar. Men senare under dagen satte jag ner foten.

Trevlig var däremot en ung fröken L som var nästan precis ett år äldre än jag. Henne fick jag hälsa på och hennes matte var mer positiv till hälsandet. Hon stannade hos oss ett bra tag. Klappade och talade om att jag var söt. Det vet jag redan men det är roligt när folk säger det.

Innan konserten, ja jag har faktiskt varit på konsert, träffade vi riktigt trevliga hundmänniskor. De var uppfödare av Bouvier des Flandres och visste hur man hälsar på en valpa som jag. Gosade och framhöll mina förtjänster. Teckningen och det sätt jag tog emot dem på. De sade att jag verkade vara en särdeles trygg tjej. I deras bil-lya bodde två jättehundar. Snälla.

Nu ska jag berätta hur det gick till när jag satte ner foten. När vi stod och hade det trevligt med Bouvier des Flandres folket, kom den stora svarta hunden med sin matte. Hon hade fullt upp att skuffa in den i bakdelen av bilen. Skällde vilt gjorde den. Jag är inte den som skäller i onödan. Agneta och Sten har bara hört skallet ett par gånger. Men då. När den stora svarta väl satt bakom lås och bom. Då gjorde jag det! Högt och flera gånger. Gissa om det kändes skönt att få visa att jag kan jag med.

På konserten med Anders Wallén, Albin och Ted Ström, ni vet Ted Ström som skrev Thorsten Flincks schlagertext, somnade jag. Agneta tycker inte att jag har anlag för recenserande. Ofint att somna på föreställningar, säger hon. Värre än att gäspa. Men hon tror faktiskt att jag kan ha en framtid som föreställningssierska. På de föreställningar jag somnar, sätter Agneta en femma. Om jag skäller och gör väsen av mig, sätter hon en etta. Hon tror nämligen att det är bra betyg när valpar som jag somnar. Då är stämningen och ljudnivån bra.

I Nora finns det Noraglass. Jag fick ingen. Agneta och Sten fick. Hasselnöt och vanilj. Istället för glass, skrämde jag några kajor. Kul! Slickade lite på gatubeläggningen. Säkert någon som tappat glassdetaljer där. GOTT!!!

Det var en bra dag trots att det bara var lite leverpastejsök.

16 juli söndag och kloklippardag. He he. Tror att Agneta missade en. En svart. Jag åbäkade mig. Sedan gav jag upp. Vet ju att klorna måste klippas. Annars vanlig dag. Jag är kinkig med maten. Agneta är orolig. Torrt torrfoder går bra, men blött går det sämre med. Agneta måste krusa och greja. Men då äter jag. Piggast är jag efter 17.00. då är det speed, hopp och vilda möten med Foppatofflor, byxben och en och annan tå.







Lupiner och ännu mer leverpastej

Kategori: Allmänt

13 juli 2012/Fredagen den 13:de Jag gillar inte att vara instängd. I går förklarade jag högljutt för Agneta och Sten att det där med stängd bur på natten är egentligen ingenting för mig. Men självklart är det bättre än de elchocker jag kan få om jag leker elektriker mitt i natten. I morse när jag vaknade var det fredagen den 13. Inget regn. Bara fin soluppgång över sjön. Lite före fem. Agneta såg inte pigg ut. Hon var så trött att efter promenaden i morgondaggen, fick jag sova bredvid henne i gästrummet! Vi sov till halv tio! Tänk, jag blev alldeles lugn och fin när jag fick ligga i gästsängen. Måste vara en mycket bra och ergonomisk madrass där. Sedan var det det vanliga. Leverpastejsök runt stolsben. Sten gjorde det svårt för mig, men man har väl en excellent nos! Jag hittade minsann bitarna trots att han lagt dem på nya ställen. I kökshörnen och bakom bordet. Om jag fick välja, skulle jag hålla på med ”sök” hela dagen. Men det får jag inte. Vi hade inga besök i dag. Sten och Agneta turades om att klippa gräs och slå med lie. Hos oss fanns det en miljon lupiner innan Agneta gått bananas på dem. Nu har jag inte lika många blomkorgar att nafsa på. Fattar inte varför de måste bort. De var ju jätteroliga. Ett par koppelpromenader har vi hunnit med. När vi går mot skogen, är det roligt. När vi går mot stora vägen, är det oroligt. Har jag sagt att det bor tre jättestora blandrashundar i huset närmast vägen? En heter Athena och är enorm. Ser ut som en blandning mellan Rottweiler och Dobermannpinscher. Den andre är en hane som tycker valpar är äckliga, Det sade hans husse i alla fall. Jag vill hälsa, men matten och hussen där är inte helt övertygade att det är en bra idé, så vi avvaktar. Den tredje är bara där ibland. Stor är den i alla fall. Väldig. Vid sjön ligger teatern, så där kan man få hälsa på obekantingar. Nya varje dag. Finklädda så man ska inte hoppa. I dag badade Agneta och Sten i omgångar. När Agneta badade, passade jag på att bada fötterna och baja utanför serveringen. Genant nog hade vi glömt bajspåsar. Sten frågade på restaurangen, men de hade inga, så det var bara att gå hem och hämta. Annars krafsade jag runt vid sjökanten. Hittade en extremt spännande hög som doftade jabbidabbi. Sprang lite fram och tillbaka. En sådan där dag när man gör både det ena och det andra har det varit, fast när man ska berätta vad man gjort, är det inget som sticker ut. En vanlig dag helt enkelt. Jo, förresten, jag piper inte lika mycket när Agneta är på övervåningen och skriver. Det beror mest på att jag stötte till kompostgallret lite hårt och när det ramlade lät det inget trevligt. Så nu går jag och lägger mig istället. Sten är ju kvar här nere.

Mossa och humlor

Kategori: Allmänt

Klarade att sova med stängd dörr i lyan! Sov riktigt bra. Stolt!!!
Besöksdag igen. Alla vill komma och titta på mig. Jag är mycket söt. Ann var här och jag fick ett nytt koppel av henne. Snällt. Margita och Gunnar kom senare på dagen.

Dagen har jag ägnat åt mossgrävning, humlejakt, kontaktövningar, sitt- och sökövningar. Klarar åtta stolsben. Det ni! Och självklart vattenlek. Jag sover mycket när det regnar. I dag har det REGNAT med stora bokstäver. Och jag har SOVIT mycket.
Ska försöka ladda upp bilder på moss-söket senare. I Lantlyan har vi så ohemult dålig uppkoppling. Blä.

Foppatofflor och morgonrockar

Kategori: Allmänt

11 juli Är tillbaka på landet sedan i förrgår. Staden var väl okey, men det är friare här. Innan vi drog från stadslyan, torkade jag golv med Agneta. Köksgolvet och hallen. Agneta tyckte det behövdes. Jag hade tassat runt en del. Vi har från nu ett system, Agneta och jag. Tre trasor i hinken. Jag tar en och sen byter vi efter ett tag. Man kan ju inte ha samma trasa jämt! Golven blev hyfsat bra. När det var klart, körde jag lite vattenlek. Men bara lite. Sedan duschade vi. Ja, det var Agneta som började och jag tyckte det verkade intressant, så jag klev in i duschen jag med. Innan allt golvtork hade vi gjort parken. Oskarsparken. Vägen går tätt intill. Och just när vi skulle gå över, kom ambulansen. Gul, ful och lät vedervärdigt. Vad har man tassar till? Jo, att hålla för öronen när ambulansen ylar! Så det gjorde jag. ”Hem” är ett fint ord. När Sten eller Agneta säger ”hem”, då blir det fart på mig. Att korsa övergångsstället på väg mot parken går tröööögt. Att korsa vägen från parken, går lätt som en plätt och dessutom snabbt. Nu är vi som sagt tillbaka på landet och Ebba har varit här. Jag gillar Ebba. Sedan hon var här förra gången, har jag kollat in hennes korg varenda kväll. Det kändes normalt när hon låg i sin korg igen. Jag har börjat ligga under Agnetas- och Ebbas korgar. Agneta har upptäckt att jag har ett stort intresse för sladdar och utanpåliggande el, som finns i sommarhuset. Jag överhörde ett samtal mellan Sten och Agneta, och de viskade om att de kanske skulle ha mig i buren i sovrummet på natten. Vi får väl se hur det blir med det. Hm. Jag har oanade röstresurser att ta till när det behövs. Annars är det väl som vanligt. Jag fortsätter träna tuggytorna och leka skoaffär. De jag bor med tycker inte alltid det är en så rolig lek. Speciellt inte tidigt på morgonen då de släpar runt i regntyngt gräs med fötterna i färgglada Foppatofflor och morgonrockarna fladdrande runt benen. Foppatofflor är min favoritsko. Alla kategorier. De är lätta, har tuggmotstånd och alla här använder dem hela tiden. Alltså luktar de gott också. Och i svinottan är jag som piggast och då vill jag handla Foppatofflor och dansa med morgonrockar. Gick nog över någon gräns i dag igen. Agneta lät värre än ambulansen. Får nog ta det lugnt med Foppa och morgonrocken. På ”lära mig” listan finns nu flera kul grejer. Jag kan sitta. I köket. Jag kan leta minibitar med leverpastej som Sten och Agneta placerat ut vid stolsbenen och jag blir bättre och bättre på att fixa intimhygienen. Det går framåt och på fredag blir jag tio veckor!

Slö och fullfart samma dag

Kategori: Allmänt

8 juli forts. Nog med skitsnack. Det har varit en spännande dag. Igen. Jag sov hela natten. Första gången sedan jag flyttade ihop med Sten och Agneta. Efter en blandning av torrfoder och majsvälling, drog jag igång med lite grisöretugg. Love är fortfarande här. Han spelade gitarr och sjöng låtar av Wreesvijk. Högt. Fast det gjorde inget. Lät rätt bra. Munspelet kan han däremot få ha för sig själv. Piper mer än Agneta när jag tuggar lite för hårt på henne. Det regnade katter och hundar. Jag var slö hela förmiddagen. Tog några vändor i parken. Gjorde det jag skulle. Träffade en snygg Yorkshirehanne på två år. Han uppvaktade mig som om jag var tonåring. Minst. Men jag brydde mig inte. Jag är inte riktigt där än. Körde lite sökövningar med Agneta. Hon gömde godsaker under burkar. Det var för svårt. Sedan lät hon en liten bit sticka fram. Det var för lätt. På eftermiddagen blev det transportlya till Bauhaus, K-Rauta och Ö o B. Mer kompostgaller och stängselstolpar. Tror de att jag tänker dra? Kan det bli tråkigare än att springa på byggvaruhus? En snäll människa hälsade i alla fall på mig när jag stod och hängde på parkeringen. Hon hade tre hundar hemma. Hon luktade gott. Fick beröm för att jag var en sådan lugn valp. Hi hi hi. Då skulle hon sett mig någon timma senare. Så här var det: Jag hade parkrunda med Agneta. När vi kom dit, satt det ett gäng duvor där. Jag smög på dem, och sedan, när de inte var på sin vakt, satsade jag allt och bara tokrusade. Änderna däremot bryr jag mig inte om. Man ska odla sina specialiteter. Duvor är min.Efter det där med duvorna var jag stirrig ett tag efteråt. När vi kom tillbaka hem, lekte jag vattenlek i vattenskålen och därefter skoaffär. Spring med fottorktrasa och handduksrusk. Ingen i familjen ville vara med och leka. Tråkigt. Så var det där med LOKA. I går fräste det när Lokaflaskan öppnades. Orm, tänkte jag. I dag har jag haft terapisejour. LOKA-flaskan har fått stå på köksgolvet och det har klappats och pratats med den. Vilket pjåsk. Den är jämförbar med postbilen, men jag närmar mig den i alla fall. Man kan ju inte vara rädd för Loka hela livet.

Nummer 2

Kategori: Allmänt

8 juli 2012
Vi är fortfarande i stadslyan och i natt fick jag sova i Sten och Agnetas sovrum! Jo, det var så sant. Måste berätta. Fixade nummer två i Oskarsparken i går kväll! TVÅ gånger. Sedan gjorde jag en vända på mattan i Stens arbetsrum nu i kväll. Men det var mest för att Agneta inte riktigt hann med den här gången. Och mattan var så inbjudande. Mjuk och skön.

Stadslyan-igen!

Kategori: Allmänt

7 juli 2012 När jag väl börjat anpassa mig till livet på landet, sätter de in mig i transportlyan och åker till stadslyan. De säger att jag ska träffa glada hundar och vänja mig vid att bli bekväm med att bo centralt. Att bo centralt innebär att det är ett väldigt liv nästan hela tiden. Det märkte jag på en gång. Bilar, bussar, cyklister och en massa människor. Änder och kanadagäss finns det också. Och skrikiga kajor. Vi bor på femte våningen, så vi tar hissen. Agneta har burit mig nerför trapporna när det blivit bråttom. HÖFTERNA vet ni! Ja, jag tycker det är helt ok. Många trappor blir det om man betänker att jag ska ut flera gånger om dagen. I staden är det annorlunda än på landet. Staden har en park där alla hundar minglar och har gemensam toalett. Oskarsparken. Jag ska vänja mig att vara där. Det kommer att ta tid, för där finns hur många vassa dofter som helst. Dessutom trevliga jyckar. Den första jag mötte var en finsk lapphundstik. Bara tre veckor äldre än jag. Vi hälsade på varandra. Eftersom hon var något äldre, tänkte jag att hon kan få bestämma den här gången. Så jag visade henne min mage. Nästa gång är det jag som bestämmer. Sedan var det två gubbhundar som både hette Oskar. En Yorkshire terrier och en som började på Bischon. De hade säkert fått sina namn efter parken. Båda var snälla, men rätt ointresserade av mig. Jag fattar inte att någon kan vara det. Jag som är så söt. En tanthund mötte jag också. Hennes matte sade att hon inte brukar vara intresserad hon heller, men att hon var snäll. Mig nosade hon på i alla fall och matten blev förvånad. Att göra nummer ett har jag inga problem med här i staden. Men nummer två! Tänk själv hur knepigt det är att klämma fram en tvåa på en främmande toa. Agneta har gått med mig i parken flera gånger. Få se hur jag gör. Kanske tar jag det i natt när alla sover. Här, på någon matta. Eller också fixar jag det när Sten går ut med mig om en stund. Jo, en annan sak som hände i dag: Jag fick ett grisöra! Smaskigt. Fick stor lust att morra när Agneta tog bort det från mattan. Men jag behärskade mig. Man vill ju vara en snäll hund. Ingen direkt sittövning i dag. Det får faktiskt räcka med miljö – och socialiserings övningar. Jag är helt utmattad. Bara så ni vet. Drömmer om en lugn kvällsstund vid en insjö.

Typisk mellandag

Kategori: Allmänt

6 juli 2012 Typisk mellandag. Mellanväder är det också. Ingen Simone att busa med. Tog en koppelpromenad med Agneta. Över djävulsgapet, landsvägen. Det gick hyfsat. Träffade Dimitri som sade att vi skulle vara noga med att kolla fästingar. Jag har redan haft minst två. Varje kväll står jag på alla fyra på köksbordet. Sedan går Sten och Agneta igenom min päls. Det gillar jag. Tassarna vill jag att de ska ta i med silkesvantar. Jag tror de fattat. Grannarna ovanför, de med bäbisen och treåringen, är bortresta. De längst ner sågar ved och klyver i klyvapparaten. Det låter alldels för högt, men jag låtsas vara oberörd. Tränade lite tänder på Agneta. Hon har tydligen lärt sig att man ska pipa om jag tuggar till lite hårt. Jag släpper nästan på en gång. Det låter så illa i mina öron. Hon kan verkligen låta illa! Fast jag gillar henne skarpt. När hon går upp på den där övervåningen, piper jag HÖGT och ser alldeles övergiven ut. Det hjälper inte. Jag tror hon håller på med ensamhetsträning. Jag anar att det kommer att bli längre och längre perioder. Bäst att vänja sig. Postbilen hade den dåliga smaken att gasa förbi precis som jag var på väg ner mot grindarna. BLÄ! Ogillar postbilen. Planerar hämnd. Nu ser det ut som att Agneta tänker träna SITT! Hon öppnar kylskåpet och tar ut leverpastej. Är vi verkligen mogna för SITT?

Om stärkande bad

Kategori: Allmänt

5 juli 2012 Och i går, 5 juli, fick jag simma för första gången i mitt liv! Vi tog bilen till en fin liten strand. Långgrunt med sandbotten. Vägen dit var krokig och guppig. Ogillar. Ogillar. Ogillar. Fast när vi väl var där, så lovar jag att det var värt det! Det uppspelta jag blev av piptigern, går inte att jämföra med det som hände vid stranden. Agneta gick ut i vattnet och plaskade med händerna och då plötsligt hoppade jag i och så blev det djupare och då började jag simma. Samtidigt började jag låta på ett sätt jag aldrig gjort förut. Förvånande. Nästan som människoprat. Jag tror Agneta blev lite skraj. Hon trodde väl att jag skulle bli kall eller drunkna eller bli rädd eller något annat knepigt. Blåskatarr. Men jag är ju en vattenhund och har simhud mellan tårna. Dessutom är jag faktiskt just hund och inte människa. Efter badet fick jag värsta kicken! Hittade ett fett myrbo som jag massakrerade. Jag gav mig den på att varenda myra skulle bort. Jag körde loss i en extremt snabb tass-stepp som varken Sten eller Agneta sett någon hund göra. Sedan drog jag runt vid strandkanten med nosen tätt mot marken. Härligt. Någon hade grillat där. Någon hade säkert kissat där också. Och mer. Mums! När jag var klar med mitt strandrace, var jag ljuvligt smutsig. Då tog Agneta med mig ut i vattnet igen och tvättade av mig. Fy så trist! Jag som jobbat på mig så många stimulerande dofter. Hon tyckte tydligen att det var för mycket speed i mig också, för hon torkade mig torr och höll mig en stund. Sedan minns jag inget mer. Antagligen slocknade jag. Ärligt talat var det rätt skönt där på filten, mitt mellan Sten och Agneta. Fast det skulle jag aldrig erkänna. Man är väl en självständig hund med integritet.

4 juli 2012

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

4 juli 2012

Människokullen var det ja. I onsdags, 4 juli, kom Simon och Love. De är mina närmaste tillsammans med Ebba och Anna. Ungefär som kullsyskon. Kom gjorde också Simone, som är barn till Anna och barnbarn till Agneta. Då blev det liv i luckan! Alla skulle gosa och krama och leka. Och Simone hade en piptiger med sig. WOW! Gissa om jag blev uppspelt! Agneta har sagt att den får jag bara leka med någon gång ibland. Synd, för den piggade upp mig rejält. Jag kände verkligen hur jag fick kontakt med det vilda i mig. Tog några rejäla varv i buren – min minilya – krafsade loss på diverse tidningar på golvet och tuggade i mig lite wellpapp. Ja, ni vet väl hur det kan bli när man känner livslusten rinna till!? Man bara vill brista ut i skall och yl och alla möjliga urljud.

 

Simon och Love och en som är trevlig, men ingen i kullen direkt, Petter, tog kanoten och paddlade i väg. När de kom tillbaka hade de fångat en STOR abborre. Vi grillade den. Grillen doftar himmelskt, men jag får hålla mig borta. Orättvist. Och inte fick jag någon abborre heller.

Bilar och bussar

Kategori: Allmänt

Vi har haft nästan hela människokullen här. Först Ebba. Sedan kom Sten på måndagen. Med bussen. Jag tyckte inte om bussen.  Det upptäckte jag när vi skulle vinka av Ebba. Jag tyckte inte speciellt mycket om de andra bilarna heller. De låter så mycket och så svischar de liksom förbi utan att ta hänsyn till att jag är nyinflyttad valp med extremt bra hörsel och utpräglad signalkänslighet. Skitbilar. Men jag vänjer mig. I dag gick jag faktiskt över vägen. I koppel.

Skönare nosa in uteplatsen. Det ryktas om att en grävling bott där. Nu bor jag här!

 

Mina höfter

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

 

 

Lantlyan har sovrummet på övervåningen. Därför tyckte Agneta att jag skulle sova i gästrummet på nedre botten. Så nu sover jag där med henne. När hon snarkar, väcker jag henne med ett glatt slick i ansiktet och när solen går upp, tar jag med henne på en promenad i trädgården. Sedan sover vi till sju halvåtta.

 

Hon är så fixerad vid mina höfter, Agneta. Till och med när jag ska ut och kuta eller kissa, bär hon mig nerför förstutrappen. Kära nån! Hon kan ju inte bära mig upp och ner i trappor hela livet! Men nu bär hon mig inte lika mycket som i början och jag har redan ett större kliv än 1 juli. Och ibland hinner hon inte lyfta upp mig, för jag är snabb som blixten, när jag sätter den sidan till.

Stadslyan och lantlyan

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

 

 

Men det händer att det blir en väldig snurr på allt, och då är det skönt att ha en matte och husse som vet vikten av att bromsa motorn och coola ner systemet. En sådan grej hände mig häromdagen. Ska berätta mer om det sedan. Ordning och reda . En sak i taget.

 

Jag kom alltså till lantlyan i söndags. 1 juli. Agneta och Ebba sov med mig första natten. Det var tomt utan mina syskon. Två systrar och tre bröder har jag. Undrar hur de har det i sina nya lyor förresten? Nåväl. Det fick duga med Agneta och Ebba. Men inte luktade de lika gott som mamma Chica inte. Suck. Fick hålla till goda med en snuttefilt som hon gnuggat sig mot. På tal om den så kan just den få mig att dra igång med bäddning och annat knäppt. Magiskt.

Min ras

Kategori: Allmänt

Oj, jag glömde berätta om min ras. Perro de Aqua Espanol heter den. På svenska blir det Spansk vattenhund. Vi har funnits sedan urminnes tider och vi är oftast glada och trevliga. Dessutom är vi signalkänsliga och lättlärda. Bäst trivs vi när vi har schyssta aktiviteter. Spåra, hoppa över hinder, krypa i tunnel, zig zaga mellan koner och annat skoj. Sedan är det inte helt fel att lära sig att lyda och visa sina bästa sidor. Det kan nämligen löna sig i form av allehanda godsaker. I bästa fall en liten bit leverpastej eller lek med kul grej!

Utkast: Jul. 07, 2012

Kategori: Allmänt

1 juli 2012
Nu har jag kommit! Jag heter Calmigos Harissa och kallas för Ninka. Jag blev hämtat från Calmigos kennel i Eskilstuna av Ebba, Sten och Agneta 1 juli 2012. De försökte trycka in mig i en trång transportbur, men det gillade jag inget vidare. Bättre att ligga med huvudet och överkroppen i den lilla buren och fötterna i Ebbas knä. Raksträckor är finfint. Krokiga vägar har jag inte mycket till övers för. De suger.

Planerna var att vi skulle direkt till vår lantlya. Men det blev lite ändringar. Det köptes snabbmat och sedan mellanlandade vi i stadslyan. Där passade jag på att pinka på parketten. Viktigt att markera revir! Eller hur?