8 juli forts. Nog med skitsnack. Det har varit en spännande dag. Igen. Jag sov hela natten. Första gången sedan jag flyttade ihop med Sten och Agneta. Efter en blandning av torrfoder och majsvälling, drog jag igång med lite grisöretugg. Love är fortfarande här. Han spelade gitarr och sjöng låtar av Wreesvijk. Högt. Fast det gjorde inget. Lät rätt bra. Munspelet kan han däremot få ha för sig själv. Piper mer än Agneta när jag tuggar lite för hårt på henne. Det regnade katter och hundar. Jag var slö hela förmiddagen. Tog några vändor i parken. Gjorde det jag skulle. Träffade en snygg Yorkshirehanne på två år. Han uppvaktade mig som om jag var tonåring. Minst. Men jag brydde mig inte. Jag är inte riktigt där än. Körde lite sökövningar med Agneta. Hon gömde godsaker under burkar. Det var för svårt. Sedan lät hon en liten bit sticka fram. Det var för lätt. På eftermiddagen blev det transportlya till Bauhaus, K-Rauta och Ö o B. Mer kompostgaller och stängselstolpar. Tror de att jag tänker dra? Kan det bli tråkigare än att springa på byggvaruhus? En snäll människa hälsade i alla fall på mig när jag stod och hängde på parkeringen. Hon hade tre hundar hemma. Hon luktade gott. Fick beröm för att jag var en sådan lugn valp. Hi hi hi. Då skulle hon sett mig någon timma senare. Så här var det: Jag hade parkrunda med Agneta. När vi kom dit, satt det ett gäng duvor där. Jag smög på dem, och sedan, när de inte var på sin vakt, satsade jag allt och bara tokrusade. Änderna däremot bryr jag mig inte om. Man ska odla sina specialiteter. Duvor är min.Efter det där med duvorna var jag stirrig ett tag efteråt. När vi kom tillbaka hem, lekte jag vattenlek i vattenskålen och därefter skoaffär. Spring med fottorktrasa och handduksrusk. Ingen i familjen ville vara med och leka. Tråkigt. Så var det där med LOKA. I går fräste det när Lokaflaskan öppnades. Orm, tänkte jag. I dag har jag haft terapisejour. LOKA-flaskan har fått stå på köksgolvet och det har klappats och pratats med den. Vilket pjåsk. Den är jämförbar med postbilen, men jag närmar mig den i alla fall. Man kan ju inte vara rädd för Loka hela livet.