28 juli 2012 Snart är min jätteviktiga 12-veckors period till ända. Den där med socialisering och miljöträning. Möjligen har jag fjorton dagar kvar, men det vågar Sten och Agneta inte lita på. Så nu har de utsatt mig för ganska läskiga saker. Inte med flit, men det har bara blivit så. I går kväll, när jag precis hade somnat, råkade Sten välta vattenglaset som stod på nattygsbordet. Jag blev skiträdd. I bokstavlig bemärkelse. Hann inte längre än till Ebbas dörr. Sedan somnade jag och sov till 07.30. Nu på eftermiddagen kom nästa dunder. Agneta och jag hade åkt ut till Janne och Annas ö. Månholmen. Vi hade med oss blåbärspaj och vaniljsås, av vilken jag av en händelse, kom över en bit. Inte helt fel :-D. På Månholmen fanns också Siribarnbarn. Det är viktigt att vi blir kompisar. Jag vill vara jättekompis med henne. Visar verkligen med lekinvit och hopp och skutt. Men vi tar det lugnt tills mina tänder biter lite mjukare. Har fortfarande svårt att hålla koll på det där. DET KAN BLI HÅRT. Det är INTE populärt. Janne sade att det skulle bli sommarens varmaste dag. Vi dukade på baksidan, för det blåste lätt från Hjälmaren. Och precis som vi satt oss, föll blytunga regndroppar. Glest. Sedan blev det tätare och just som vi bestämt att gå in, kom blixten och jättesmällen. Pang, bom, krasch liksom. På en holme mitt i sjön. Scary. Och jag in under sängen. Sedan minns jag ingenting förrän Agneta sade att vi skulle ta båten tillbaka. Måste ha somnat av chocken. Tungt. P.S. Jag fortsatte sova när jag kom hem D.S.