perroninka.blogg.se

Om att bli med hund.

Mina höfter

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

 

 

Lantlyan har sovrummet på övervåningen. Därför tyckte Agneta att jag skulle sova i gästrummet på nedre botten. Så nu sover jag där med henne. När hon snarkar, väcker jag henne med ett glatt slick i ansiktet och när solen går upp, tar jag med henne på en promenad i trädgården. Sedan sover vi till sju halvåtta.

 

Hon är så fixerad vid mina höfter, Agneta. Till och med när jag ska ut och kuta eller kissa, bär hon mig nerför förstutrappen. Kära nån! Hon kan ju inte bära mig upp och ner i trappor hela livet! Men nu bär hon mig inte lika mycket som i början och jag har redan ett större kliv än 1 juli. Och ibland hinner hon inte lyfta upp mig, för jag är snabb som blixten, när jag sätter den sidan till.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: